Svensk sjukvård i dess esse

 
Ibland vet man ju inte om man ska skratta eller gråta.
Som sagt har jag haft mycke problem med rygg/höft och ben de senaste månaderna, kan ärligt säga att smärtan varit rakt av extrem vissa dagar och jag har rallat ut och in på sjukhuset i hopp om att få hjälp.
Förra veckan fick jag svar på min MR via brev, ett ganska udda brev måste jag säga där läkaren väldigt kort förklarar att jag har en cysta samt vätska i buken. Ingen mer information om tex storlek på cystan eller vad den kan innebära för hälsan. Inte så kul att få ett sånt brev på kvällen, var livrädd hela natten.
Ganska snabbt får jag tid i Lycksele för att undersöka cystan närmare och kunde ganska snabbt konstatera att min "läkare" antagligen haft en tråkig dag på jobbet, vätskan i buken var tydligen fullt normal då det SKA vara vätska där, och cystan.. ja, den var knappt 2mm stor och skulle antagligen försvinna av sig själv.
Iofs kan det ju vara ett bra besked men jag visste ju fortfarande inte vart smärtan kom ifrån.
 
I tisdags ringde jag till sjukgymnasten som jag träffat i början av mina problem, han tar en snabb titt på min MR och börjar snabbt rabbla all världens skador som han hitta. Däribland kunde han se flera diskbråck som jag gissar är sedan bilolyckan (har inte fått göra nån MR förr så det var ändå något av en nyhet) och så var det nog även nå knas på svanskotan (vilket jag gissar är nytt)
Nu kan man ju ställa sig frågan, varför i hela flatters informerar läkaren mig om en obetydlig cysta och naturlig vätska då det uppenbarligen fanns vettigare saker att informera om?
Och är det verkligen okej att ens lämna ett sånt besked via brev, då patienten blir lämnad utan en möjlighet att ställa frågor?
 
Tack gode gud för att världshistoriens bästa sjukgymnast kommer till Malå på måndag, äntligen slipper man gå till nån sadistisk stafettläkare som är empatiskt efterbliven. Att det ska vara så rackarns mycke begärt att få hjälp? Inte konstigt att folk flyr inlandet.
Nu kanske det kan bli en god jul trots allt :)