Den legendariska skithålan Malå, det är ett under att vi inte dött ut som dinosaurierna!
Det går inte en enda dag utan att jag undrar, vafan gör jag här?
You know, här är här där man är.
Det finns så många saker man kan störa sig på när man bor här!
Till exempel:
 - "Kärlekstigen" i Malå, den mysiga och s.k romantiska grusvägen, går precis förbi reningsverket!
Är det kommunens sätt att diskret säga till oss att kärlek är skit?
 - Malå är ett anarkistiskt samhälle, vi har typ våra egna små lagar. Varför ska man hålla sig under fartgränsen när det ändå aldrig finns nån polis här? Och här finns då heller ingen sån sak som kallas högerregeln, utom här kör man stadigt på STÖRST först!
 - När man ska ut och festa på helgen kan man inte säga att man far ut för att träffa nytt folk, det vore ju en lögn. Nej, här är det alltid samma gamla idioter som sprättar runt som yra höns med en flaska HB i högsta hugg!
 - I Malå behöver man aldrig berätta samma sak för två personer, utom djungeltrumman för alltid snacket snabbt vidare, från käft till käft. Och på något mystiskt vis förvrids alltid meddelandet till oigenkänlighet.

Sverige borde nästan göra sig själv en tjänst och stänga in Malå i en såndär liten glasbubbla, som i Simpsons the movie. Fast då vill jag hinna flytta först :P

Men visst, det finns väl några små guldkorn här som kan förgylla vardagen.
Men guld kan tyvärr inte få skiten att sluta stinka.