Ett av mina största problem här i livet är att jag tänker för mycket, varje liten grej kan jag sitta och grubbla på så hårt att jag nästan tvingar mig själv till att få en hjärnblödning, sen när jag grubblat färdigt inser jag att jag inte ens minns vad det var jag började tänka på.
Nyss kom jag på mig själv till att snudd på driva mig själv till att få panikångest, det börja med att jag mysgrubbla på allt kring skolan som jag börjar nu, så drevs tankarna vidare till plugg.. pengar.. jobb.. rygg.. framtid, och helt plötsligt har jag självmordstankar och får lust att ramma tandpetaren i tinningen.
Friskt beteende va?

Jag vet att det kommer bli bra i Umeå, att jag kommer iaf få NÅTT slags jobb efter utbildningen och jag ska bli RIK! Så ska jag träna upp ryggen så hårt att jag blir stor som en buffel!
Livet är för kort för tandpetsrelaterat våld, eller iaf typ
Nu ska jag packa klart det sista, puss och fis