Ett återkommande problem i min vardag, när jag försöker förklara för en människa att jag är en korkad mupp så får man alltid samma svar: Meeeen, nu får du väl ge dig. Jag känner på mig att du är en klok människa bla bla bla.
Så dröjer det oftast inte länge innan jag får kommentaren: Du är verkligen den mest muppigaste människa jag nånsin träffat. (typ)
Varför ska det vara så svårt att ta en på orden? Även om det kan låta negativt när jag säger att jag är korkad, jag är ju bara realistisk! Är det så ofint att lita på att en människa ska känna sig själv själv så pass bra?
Njasi, visst! Det är väl inte olagligt att försöka vara vänlig, men jag blir frustrerad när folk försöker mosa mina ord! Det GÅR helt enkelt inte att få mig till att göra nånting jag inte vill, så om jag vill tycka att jag är en fet, döv, korkad, klantarslig murp så ska jag få tycka det!
Jag har väl ändå aldrig gjort nå destuktivt av det?
Och dessutom är det ju bara min åsikt, och den har jag rätt till. Sen får ju andra tycka vad dom vill och det kan jag ju inte sätta nånting emot.
Kanske ska stätta punkt på dehär innan jag vräkt ur mig en hel novell med bara svammel och tankar :) Haha.
Det är nyttigt att låta själen kräkas ibland.

Dagens repeatare: Amanda Jenssen - The Rebounder