Hej, jag heter Judith och jag är 23 år gammal, jag är blivande bostadslös och är HELT praktikplatslös!
Det ha vare en ganska kort men intensiv vecka, har som sagt förlorat mitt boende (kanske var lite självförvållat) men så är iaf fallet. Tack och lov är det inte mycke kvar på terminen nu.
Så fick jag även veta idag att jag inte kunde få praktik där jag sökt då det inte finns någon plats, måste erkänna att jag är rejält bitter över detta! Hur kommer det sig att en olycka sällan kommer ensam?

Nu sitter jag då hemma på rummet, med PMS och ett glas som innehåller alkoholhaltig dryck, kan glatt se fram emot en oviss framtid och en förbannat stressig snartid.

It makes me feel sooooo good!