Ni kanske vet hur det känns, dedär när man bokstavligt talat trillar över gränsen och inte orkar bry sig längre. Varför ska man slösa energi på att trampa sirap på det djupa om man kan istället kan glida på en badring medströms? Problematiken sitter väl oftast i att hjärnan vill vandra av sig själv, men nu är jag lesssss.

Kanske ilskan klär mig, det kan bli min nya grej.

Livet går väl vidare och man måste hitta nya lösningar, tur jag har nutella.

Hade iofs vare vettigare om jag haft nån att spy galla på ikväll istället för att göra det på ett öppet forum, men wtf, alla vet ju redan att jag är ett löskokt ägg.

Puss fuck you