Jag hatar att vara singel, ensam gammnucka, det är fucked up.

Jag är för snygg för att vara singel, eller det är iaf vad jag försöker intala mig.

 

Kanske det var ett dumt drag att skaffa en loftsäng, jag kommer ALDRIG våga ha över nån på pyjamasparty då jag knappt litar på dess hållbarhet ens när bara jag ligger där. Det har blive en vanlig procedur om kvällarna, jag ligger i sängen, börjar nojja över hur bra bultarna egentligen sitter, kliver upp ur sängen och kollar några bultar, lägger mig igen och har liiiite mindre ångest när jag somnar.

Det känns även lite ovant att vara malåbo igen, men det är sanslöst bekvämt att aldrig behöva promenera mer än två minuter vilken affär man än ska till.

Hmm.. vad mer?

Jag har slutat äta mat och lever nu enbart på godis, life is fun.

Puss och kram