Lite då och då brukar folk fråga hur jag har det i ryggen sedan olyckan 2007, och oftast brukar jag bara svara att det är ganska ok. Visst har jag ont fortfarande men man lär sig ju att leva med det.

Nu den senaste tiden har jag börjat få besvär med höfterna och smärta i benen, efter en tur till sjukgymnasten har jag nu fått klart för mig att skadan nu flyttat sig till ländryggen (förr var det bröstryggen) och nervskadan har börjat spöka igen, den har jag faktiskt inte märkt av på länge.

Känner mig nästan rakt av korkad, de senaste åren har jag haft "skakningar" i benen, det är nästan som att de vibrerar. Har hela tiden trott att skakningarna berodde på nån vitaminbrist eller nå men det visade sig vara nervskadan. Idiotjag har dumdristigt stretat emot och gjort det hela värre.

 - För er som inte vet hur det fungerar, om man stretar mot en retad nerv så svarar den genom att dra ihop sig, bli stel och gör ont, känningarna kan egentligen komma vart som helst i kroppen beroende på vilken nerv som blivit kladdad. Jag har ju mosat tre diskar i bröstryggen vilket ger nerverna där ganska pissigt skydd. Dock vet jag faktiskt inte vad som hänt i ländryggen, om det är en gammal skada eller om jag lyckats skaffa den nyligt.

Domningarna i händerna är tillbaka och till och från är jag rakt av som en vandrande pinne.

Fuck me vad irriterande, kan inte träna bort rapplet eller ta en ipren och känna lindring.

Nu måste jag lära mig leva med dehär ännu en gång och luska ut hur jag kan bete mig utan att bli invalid.

Kanske låter rakt av som tragik dehär men jag håll å va så pass tuktad, tar för givet att det kan bli bättre då jag vet vars problemet sitter men man blir ganska less på att inte kunna fungera som en normal människa.

Jaja, nog om det. Nu ska jag ta en promenad innan läggning.

Puss och godnatt